SÄGNEN OM Valen Valle vid Brändöskär klippa

Three dolphins playing in the sunset seaFör över 1000 år sedan simmade valen Valle tillsammans med sin familj mot Kalix skärgård i Norra Sverige. I höjd med Uddskär utanför Luleå tappade familjen bort varandra. Valle letade i flera dygn förtvivlat efter sina föräldrar och syskon, utan att finna dem. Hungrig, utmattad och förtvivlad tog han sig till klipporna vid Uddskärs södra hällor. Han lade försiktigt sin buk mot de varma klipporna och vilade i solen, sörjandes sin familj. Klipporna värmde den trötta valen som förtvivlat ropade efter sin familj. Öborna hörde valens rop och letade upp Valle där han låg bland klipporna. De försökte få honom fri, men han var alldeles för tung. Efter flera timmars kamp med att få Valle fri, gav öborna slutligen upp. För att hålla honom fuktig började de hälla vatten över hans utmattade kropp. De tänkte låta honom vila en stund och hämtade färska nyfångade strömmingar. Valle åt med god aptit och öborna satte sig runt honom och funderade hur de skulle få honom fri. Endast några meter bakom valen var vattnet tillräckligt djup. De beslutade sig för att mata valen och hålla honom fuktig några dagar så att han fick vila upp sig. De skyndade sig ned till fiskelägret för att hämta bord och bänkar som de placerade på klipporna bredvid valen. Nu kunde de vila på bänkarna, äta på borden och sova på klipporna medan de bytte av varandra för att vaka över valen.

Plötsligt efter två dagar, sänkte sig ett starkt ljussken ned över valen. Öborna sprang förskräckt därifrån och gömde sig i sina fiskestugor. Valle tittade försiktigt upp mot skenet, hans ögon halvt slutna av utmattning.  I skenet kunde han se en underbart vacker kvinna med glänsande vingar som sakta sänkte sig ned från skyn. Det var den goda fen som sett och hört den sörjande valen.

”Kom Valle, jag hjälper dig ut till friheten”, sade fen och sträckte ut sin hand.

”Nej tack”, svarade Valle, ”låt mig få bli ett med dessa klippor. Min familj är borta och då vill jag inte simma mer.”

”Din önskan är min lag”, svarade fen. ”Men jag kommer att besöka dig varje år efter islossningen för att höra om du vill bli fri. Dessa öar skall beskydda dig, dess framtida befolkning kommer att få fiskelycka så länge de sköter om dig och besöker dig.”

Sedan svingade hon sitt spö och öarna lystes upp av ett starkt ljussken följt av ett dovt muller. Marken skakade och havet blev oroligt. Vågorna slog så hårt mot klipporna att flera sprack sönder och reste sig upp ur vattnet som skulpturer. När mullret hade lag sig och ljusskenet sakta försvunnit ut till havs, hade Valle förvandlades till en klippa.

Nästa dag vågade sig öborna fram till platsen där Valle låg. Till deras stora förvåning låg där en stor klippa i formen av en stor val. Ögonen var lyckliga och andningshålet var stängt. Försiktigt vågade de sig fram och kände på klippan. Den var ljummen och torr men de tyckte sig känna ett stort lugn sprida sig från klippan. De kunde känna små vibrationer från klippan och blev övertygade om att den levde. Solen började efter denna dag att skina extra mycket på klipporna runt Valle. Det var den goda fens försök att hålla Valle varm där han låg. Öborna började besöka Valle varje dag för att sola och vila på de varma klipporna. Barnen lekte på Valles rygg och flera gånger tyckte de att de hörde ett lyckligt brummande ljud kom från klippan.

Varje år, direkt efter islossningen, berättar öborna om ett starkt ljussken över klipporna, samtidigt som ett dovt muller får marken att skaka och havet att bli oroligt. Ljusskenet är den goda fen som varje år besöker Valle för att höra om människorna på ön varit goda och om Valle blivit ompysslad. Och varje år har Valle valt att stanna kvar, lycklig över allt sällskap han haft under året och alla de barn som lekt på hans rygg. Fen har då välsignat öarna, dess innevånare och deras fiskelycka, för att sedan försvinna i ett ljussken starkt som norrskenet.

Ni kan också besöka Valle. Bänkarna och borden står kvar. Ta då med er mat och sitt en stund med honom. Ju längre ni besöker honom, desto större fiskelycka för de som bor på öarna. Valles favoritmat var strömming, så ta med er halstrade saltströmmingar i tunnbröd med kall kokt potatis. Sätt er sedan ned på klipporna och njut med Valle. Har ni riktigt med tur kanske även ni får se fen som vakar över honom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *