Varför skriver du inget? En berättigad fråga från en av mina läsare som kommit in i min mailkorg på skrivarstugan.
Anledningen är nog ganska vanlig för många. Under en period av mitt liv har jag hamnat i en situation där inte tid till någonting annat än arbete, offentliga uppdrag, samt att hinna med mina barn rymts inom dygnets 24 timmar. Nu har jag dock förändrat spelplanen ordentligt och förändrat mitt liv ordentligt. Bytt arbetsgivare, rensat i alla uppdrag, tagit tag i mig själv rent fysisk, påbörjat målstyrning av mitt liv via NLP. Resultatet är att jag nu äntligen kan börja skriva igen, har mer tid för mina barn, åter börjat reparera urverk som hobby, återtagit mitt intresse med bilar. Saker som sakta försvunnit bort och som jag saknat rejält
Alla kommer vi nog till en gräns när vi inte hittar vägen ut. Allt blir en stor kittel av kokande, fräsande bränd stuvning. Man simmar allt man hinner men sjunker sakta igenom. Krav från arbetet, krav från samhället, krav att uppdatera blogg, krav att hinna med alla aktiviteter, krav att träna..KRAV, KRAV, KRAV…. Krav att vara anträffbar för att man sitter på en hög ansvarsposition vilket gör att telefonen ringer alla dagar oavsett helg, semester eller att man för tillfället deltager i barnens aktiviteter. Tvång att svara eftersom man inte har någon för tillfället att delegera detta ansvar till eftersom organisationer krymps, verksamheter sparas. Ett oerhört snabbt ekorrhjul som jag idag lyckades hoppa ur och nu kan se med erfarenhet på.
Tyvärr en allt för vanlig situation för dagens chefer i ett Sverige som omorganiserar sig i allt snabbare takt för att spara. Kanske en övertro på dagens IT-samhälle, att färre skall klara mer med modern teknik.