I början av min karriär som chef och ledare fick jag lära mig att man skulle vara restriktiv med att odla alltför starka vänskapsband gentemot sina underställda eller anställda. Anledningen till detta låg i tankar om att man lätt blir bakbunden i beslut p.g.a. jäv situationer med sina anställda. Man skulle dessutom lättare kunna bli påverkad av ens anställda till att ta beslut som gynnar de man var mest vän med och missgynnar de övriga. Vid ev. neddragningar skulle man få det svårt att utföra otrevliga beslut och avskeda personal. Dessutom skulle ditt chefskap kunna begränsas av dessa band i och med att du kan bli svag som chef när du skall styra upp produktionen och känner att du måste ta otrevliga beslut som påverkar dina anställda. Högre ledning krävde också att du skulle vara arbetsgivare och inte medarbetare. Detta är ett gammalt sätt att se på chefskapet och direkt kontraproduktivt för att stärka ditt ledarskap.
Min personliga erfarenhet är dock att genom att lära känna din personal så känner du som chef av deras begränsningar. Du får större möjlighet att gasa under perioder då det behövs och bromsa under andra. Du vet vilka du kan lägga större arbetsbördor på och under vilka tider de kan klara av den ökade pressen samtidigt som du vet vilka du skall hålla i vila. Du får större möjlighet att dynamiskt arbeta med din organisation och på så sätt hålla en jämn nivå över hela din organisation. Lär du dig detta kan du hålla en hög produktivitet över tiden genom att låta olika personer i din organisation dra hårt när de orkar samt vila när de är trött, bildligt talat. Din största utmaning med detta sätt att leda är att se till att din personal har rätt utbildning o
ch att de ges möjlighet att praktisera för att behålla sina kunskaper.
Men kan det ändå vara problem med att vara vän med dina anställda? Jag har under mina år sett styrkan i detta och vill påstå att det är endast i organisationer som saknat tydliga regler och ramar för sin verksamhet som det kan uppstå problem ned att vara vän med anställda.
Genom att vara delaktig i organisationen stärker du också ledarskapet genom att bli en del av verksamheten, visar dig medmänsklig och blir någon man följer. Att vara ledare betyder ju också att få människor att följa dig. Det är alltför många chefer som kan verksamheten, men som inte förstår känslor. Genom att vara delaktig i organisationen lär du dig personalens känslor och du blir en trygghet hos din personal.
Jag vill också påstå att om du inte tycker om och känner dina anställda så kommer du aldrig att bli en ledare för dem. Som accepterad ledare kommer du lättare kunna ta beslut som chef eftersom du är trygg i hur organisationen hanterar situationen. Du kan dessutom göra fel eftersom du visat dig vara i organisationens nivå.
Väljer du istället att stå på sidan om organisationen så kommer du aldrig att bli en ledare över den. Istället föder du informella ledare som kommer att leda organisationen under dig, oavsett om du vill eller ej. Du blir en chef på pappret men du kommer aldrig att kunna motivera din organisation. När du sedan blivit för obekväm kommer organisationen såga av pinnen du sitter på. Det är en otrevlig syn och hemskt att få uppleva som chef. Det finns otaliga exempel på detta, särskilt om chefen tillsätts av någon annan än den organisation han satts att förvalta. Då blir oftast fallet hårt och orättvist.